Med en stor smula god vilja kan man väl ändå se charmen i att ha ett hem där skeppsbrott inte utgör någon som helst utmaning och där allt inte är perfekt utan snarare inget är riktigt som det borde.
Om jag bara inbillar mig att det är vÃ¥r ute, solen skiner och fÃ¥glarna kvittrar ( i en dröm är fÃ¥gelkvitter inte irriterande utan mysigt) medans Neo sover sin förmiddagsnap med ett fridfullt leende pÃ¥ läpparna (ja i verkligheten är han inte hemma och jag tvivlar pÃ¥ att han sover fridfullt just nu) sÃ¥ är detta en perfekt morgon….och jag är Drottningen av dagdrömmar sÃ¥ nu njuuuuter jag.
puss
ps: Om jag håller mig till sanningen så är det iaf 1:a gången på 8 veckor som jag kan slänga sätta mig i soffan med en kopp kaffe, sätta på TV´n OCH få bild:)
sv; Tack så mkt!
Vad kul att du känner folk här omkring.
Vilken härlig och inspererande blogg du hade =)