Neo knatar runt!!!!!!! De allra första stegen togs i torsdags och både jag & Mr A hade turen att få vara med:) Sen har det gått undan och nu knatar han fram och tillbaka, fram och tillbaka och fram och tillbaka några ggr till… hela ansiktet lyser och han skrattar så han ramlar….men reser sig själv upp igen och knatar vidare.

Stabilt är det INTE men jisses vilka stolta föräldrar!!!!

Glorian reste sig runt huvudet på lillkillen när han for runt på studsmattan hemma hos farmor & farfar, måste ju betyda att han är en liten ängel på riktigt:)

Gång på gång förundras och häpnar jag över hur något som för inte alls länge sen inte ens fanns i mina tankar nu kan betyda hela världen och lite till för mig. Att kärleken är så stor att den många gånger gör ont i min kropp, att den kan vara så jobbig och samtidigt så fantastisk…inget är nog mer sant än att kärleken till ett barn inte går att beskriva.

Älskade älskade onge!

Nej det är inte helt slut men jag har påbörjat sista veckan ensam hemma med barn. På måndag går Mr A på semester och när han börjar jobba igen är det dagisdags för Neo.

Det känns lite ledsamt att tiden går så fort samtidigt som det är fascinerande att se sitt barn utvecklas i ett rasande tempo.

Mest ledsen är jag nog över att jag har känt som jag har känt…att jag inte kan blicka tillbaka på tiden som mammaledig som en härlig tid. Världens sötaste lilla sparv, snällare och go’are än man kunnat begära men trots detta blev inte det här året så som jag hade önskat. Kanske spelar starten in en stor del, kanske har min bakgrund  hela skulden, kanske finns det en eller tusen andra anledningar…spelar inte så stor roll….det blev som det blev och i slutänden så är det som räknas hur mycket vi älskar varandra i vår lilla familj.

Den här veckan vill jag ta bort så många måsten som möjligt och göra allt för att bara njuta av min och Neos egentid innan det är dags att börja njuta av några veckors familjetid. Vill göra så mycket som möjligt (vilket eg kanske betyder så lite som möjligt) för att dom här veckorna ska kunna få min tillbakablick att bli så härlig som det bara är möjligt.

Tack Sara (& Tuva) för att ni hjälpte till med en mer än fin start!

Osammanhängande, förvirrande och kanske orelevant inlägg men har ni läst ända hit kan jag bara tacka och le:)

bild

Jag har vänner…dom är inte många men dom är underbarast i världen! Det finns mindre än en  handfull som står mig så nära att jag vågar ringa och gråta.

Jag önskar bara så att det fanns en vän HÄR….nära mig…någon att bara vara med….vara sig själv med. Jag har finaste familjen i världen och inget kan få mig att ångra var jag finns idag…men jag känner mig ändå långt borta…och väldigt ensam.

Sen kommer dom mörka tankarna och talar om för mig att självklart har jag inga vänner nära mig….varför skulle jag ha det? Är man tråkig, ful, jobbig, dryg, tjock och dum så får man inga vänner…

En jobbig kväll…men jag har iaf finaste ♥ som sussar sött i sin säng och imorgon hoppas jag på att vakna med ett leende på läpparna.

bild

Ett par dagar där tiden med lillkillen tagits till vara och kvällarna med kärleken prioriterats. En hel helg i goda vänners sällskap i lilla lilla röda huset och en drös barn som farit runt…med ett litet avbrott för matförgiftning ( som tur var bara för min del). Precis just nu är jag totalt utkörd men jag vet att imorgon kommer jag att vakna upp med underbar energi som bara kommer av att få stanna upp ett tag.

bild

Jag kan nog vara en av de sämsta bloggerskorna just nu och jag kvalificerar lätt in på topp tre när det gäller vän av den sämre kvalisorten. Ställde in lunch med söta Malin fast jag längtat efter att få sitta å prata med denna härliga donna, hoppade SATC-filmen med lillebrors flickvän ikväll och sämst av allt var att jag bangade ( haha…sen när använder jag det ordet igen?) ur från min & Saras efterlängtade vinkväll igår…

Men ni förstår….för en av dom första ggr så känner jag mig som en BRA mamma! Jag valde att spackla, slipa, tapetsera, måla och flyttspackla Neo´s rum istället…för att jag så gärna vill ge mitt lilla hjärta en alldeles egen vrå i huset och för att jag så gärna vill att det ska vara klart i morgon när lillkillen äntligen kommer hem igen.

Så även om jag skäms för att jag är en rätt värdelös vän och har lite dåligt samvete för att bloggen står still så är jag SÅ GLAD att jag får känna mig glad i mammarollen för en gångs skull….en MYCKET HÄRLIG känsla! Och SÅ skönt att lyssna efter vad man själv vill och behöver.

Nu: en sista omgång med rollern.

Fick en väldigt snabb läkartid efter att ha varit hos psykologen igår så nu sitter jag på bussen och studsar i hopp om att den ska gå liiiiite fortare.

Alltid lika nervöst och ångestladdat att träffa en ny läkare. Det är mitt innersta som ska rotas i…det där som jag allt som oftast döljer med ett leende och babbel i 180.
Att bedömmas inte pga ett trasigt knä eller en urhoppad led utan för hur man ser ut, vikten, minspelet och alla dom där mörka tankarna som jag skäms så över….det onormala beteende och dom bisarra undanflykterna.

Men det är strååååålande sol, så mycket lättare då att byta ut det påklistrade falska leendet mot äkta vara!

- Posted by the white one

update: farbror Doktor var en bra doktor ( fast med sina 35 år kanske ingen farbror)….dagen försvann i ett poff och nu ska här slängas ihop en rabarberpaj så att vi kan åka in till stan och fira lillebrors flickvän. Bloppisen har hunnit få några nya plagg…men jisses vilken tid detta tar!

En ovanlig men ändå bekant känsla att sitta ensam med en kopp kaffe i soffan på morgonen. Tänk att livet förändras så…känns overkligt att tänka på en tid då lilla sparven inte fanns, ändå är det bara att gå tillbaks 2 år så var han inte ens påtänkt på minsta lilla vis…för 3 år och 1 månad sen hade jag aldrig träffat mannen i mitt liv och för 5 år sedan var dansen allt som gällde och kärleken något som var ett påhittat skämt;)

Saknar det lilla busiga leendet och dom blöta pussarna samtidigt som det är skönt att få vara ensam. Kan inte påstå att det är lugnt och skönt att vara barnfri men det blir väldigt mycket gjort och det känns fantastiskt…vill så gärna kunna ge Neo ett rum när han kommer hem. Så bara att ge sig på spacklingen…Mr A kommer hem igen på onsdag och hjälper till med slitet.

Svammelinlägg på ingång! Mitt huvud är så fullt….fullt av tankar, funderingar,ångest men även idéer, kreativitet, inspiration och kärlek…det är SÅ fullt att det bara blir tomt och inget kommer ut. Känns både bra och dåligt men framförallt känner jag PAAAAAUS….från alla måsten.

Imorgon är det psykologdags igen efter ett långt uppehåll. Antagligen ett alldeles för långt sådant. Det känns skönt och väldigt behövligt även om jag mår mycket bättre för stunden. Nu hoppas jag bara att det är en vettig prykolog jag ska träffa….för det ska man veta….det finns alltför många som har satsat på helt fel karriär…och sen finns det lika många som säkert är bra men inte bra just för mig.

Sen är det en presslunch med bla polarn & pyret, tidningen Mama och Loppi…får se vad orken tillåter. Tills vidare är det paus och avstängning av hjärnan här hemma.

En så´n där dag då rastlösheten kryper i kroppen men lusten är totalt borta. Dessutom har jag en stor ångestklump i magen som växer varje gång jag råkar se en glimt av mig själv i spegeln.

Solen skiner i varje fall och jag sitter i soffan och funderar på om en promenad till svärföräldrarna skulle vara något….1,5 mil….sist jag gick dit var det ju kolsvart, isigt och -24 grader så upplevelsen torde bli bättre den här gången:)