Jag älskar att göra saker som inte är planerade….det är väl ett välkänt faktum att det brukar bli roligare så. Detta gäller INGET som har med matintag att göra! Ringer någon och frågar om vi/jag vill följa med och äta någon timme senare…eller om Andreas får för sig att ta med sig mat hem…resulterar detta i en väldigt ångestfylld Maja. Äta eller inte äta? Äta vad? vad har jag redan ätit idag…den här veckan? Får jag? Får jag inte? Vill jag? Vill jag inte?….när det gäller middagar/luncher etc så vill jag helst veta detta minst en vecka i förväg eftersom den sjuka Maja måste hinna kompensera, planera, bestämma vad/när/hur osv.

Igår satte vi oss hux flux (typ) i bilen, lämnade Neo till svärföräldrarna och mötte upp en fin Mu och hennes man på Texas Longhorn. Några timmar, mycket prat (vilket jag och Marie mestadels stod för), många skratt och en hel del mat senare hade friska Maja tagit hem en stor seger. (Även om den sjuka Maja såklart skrek och slogs där inne i huvudet….så fixade jag det!).

bilden är rätt å slätt stulen av min mu:)…tack för det;)